Hur fyller man en naturfotobok med text och bilder en bit in på 2000-talet? Om man ser till de trender som råder nu bör den vara fylld till hälften med präktiga texter om klimathoten, medan andra hälften ockuperas av teknikporr. Terje Hellesö har dock valt en helt annan väg. Min plats i ljuset ägnas nästan helt till semiotiken i naturen. Där en vindpust i björkens grenar förvandlas till en dröm, en vattendroppe gestaltar en diamant och en humla tar farväl av betraktaren där den flyger iväg från oss.
Boken innehåller knappt några dokumentära artbilder alls, som tur är. Sådana har vi redan sett i stora antal förut. Istället omsluts motiven av diffusa rörelser, starka kontraster och ett fantastiskt ljus. Som bokens titel antyder är Terje en mästare på att fånga det livsviktiga ljuset, då ljuset är det som skänker alla bilder liv. Det liv han har valt att skildra är strikt nordiskt. Många naturfotoböcker gestaltar mer ”exotiska” platser som Borneos djungler eller isbjörnar på Nordpolen. Inget fel i det, men ofta glöms den nordiska vildmarken bort. Kanske har vi blivit lite hemmablinda, för naturen i Sverige är väldigt majestätisk. Det gäller bara att se den på rätt sätt.
De fantastiska bilderna, var och en ett konstverk, varvas med filosofiska texter om Terjes förhållande till naturen och livet i sig. Med olika teman som bland andra vind, ljus, möten och improvisation delar han boken i stycken, som för mig blir till symboler för livet i sig.

Ett roligt inslag i boken är då Terje följer en harflocks liv i några dagar med detaljerade dagboksanteckningar, illustrerade med vackra bilder.
Min plats i ljuset är på 280 sidor, och består till största delen av bilder. Ändå tar det lång tid att ta sig igenom den. Boken kräver en del av läsaren och det är inte en bok man bläddrar sig igenom på en halvtimme. Det är lätt hänt att man kommer på sig själv med att ha betraktat en bild i tio minuter, när det bara har känts som ett kort ögonblick.
Något ännu svårare har varit att skriva den här recensionen. Jag har hållit på ganska länge, och tänkte när jag skulle börja att jag untan problem skulle kunna få ihop en hel del text. Men nu i efterhand känns det som en väldigt svår bok att sätta ord till. Läs den – och se vad jag menar.


Foto: Terje Hellesö
Andra bloggar om: terje hellesö, min plats i ljuset, litteratur, recension, foto, fotograf och Intressant.
Senaste kommentarer