I en kommentar frågade Sara om jag kunde rekommendera en systemkamera åt henne, i och med att hon är nybörjare. Kameran får kosta runt 4000 kronor. Jag kan förstå om det känns som en djungel med alla märken och modeller som finns, så jag ska försöka hjälpa till lite (jag förutsätter att hon vill ha en digital).
Jag tycker att du ska satsa på en kamera från Nikon eller Canon, detta för att utbudet av objektiv (även begagnade) är enormt mycket större än till de andra märkena. Viktigt att tänka på är att inget kamerahus idag är dåligt, oavsett märke. Det märks heller ingen skillnad i bildkvalité (om det gör det är den mikroskopisk). Det som skiljer en dyr kamera från en billig är främst hanteringen (knappar och reglage), upplösningen/sensorn samt seriebildstagningen (antalet bilder man kan ta per sekund).
Många tillverkare använder upplösningen, det vill säga antalet megapixlar, som ett säljargument. Dagens systemkameror har en upplösning på runt 10 megapixlar, vilket räcker för rejäla förstoringar. Det är väldigt sällsynt att konsumenter använder sig av möjligheten att förstora upp i A3-format eller till och med större. Det räcker gott och väl med 6 megapixlar egentligen. Desto högre upplösning en kamera har desto mer plats tar bilderna på minneskortet och i datorn.
Det som idag påverkar bildkvalitén är optiken, det vill säga objektiven man sätter på kameran. De som följer med kameran är helt ok att börja med, och när man känner att optiken man har utgör en begränsning kan man alltid köpa ny. Det är ju det som är det fina med systemkameror.
Om man har kompisar som fotograferar med systemkameror kan man kolla upp vad dom har för märke och sen skaffa en kamera av samma märke. Då kan man låna objektiv av varandra om man har olika.
Om du ska köpa en helt ny systemkamera kan det bli svårt att få en för 4000 kronor, men går du upp lite i pris kan du få Nikon D40X eller Canon EOS 400D för runt 5500 kronor. Båda kamerorna är väldigt bra, och har fått höga betyg i många tester. Vill du ha en begagnad rekommenderar jag Nikon D70s eller Canon EOS 350D, som också är jättebra kameror. Dom kan man få för runt 3000-4000 kronor med ett 18-55 objektiv (samma objektiv som följer med de nya kamerorna). Det är bra om man kan känna lite på kameran innan man köper en, så att man vet hur den ligger i handen och hur den känns att jobba med. Nikons kameror är lite större och tyngre än Canons. Jag gillar stora och tyngre kameror eftersom dom ligger bättre i händerna på mig och jag tycker det är lättare att hålla dom still, men det är väldigt individuellt.
Viktigt att tänka på när man köper en begagnad kamera är att man hör med säljaren om det är smuts på sensorn. Smutset visar sig som små mörka prickar på bilderna, och att rengöra sensorn själv är inget man ska ge sig på om man inte är helt säker på vad sysslar med (det är stor risk att man gör saken mångdubbelt värre). Att lämna in kameran för rengöring är dyrt, och då är nästan förtjänsten man gjorde genom att köpa begagnat borta. Man bör även förvissa sig om att batterierna inte har blivit dåliga och att allt som följde med när kameran var ny följer med när man köper begagnat.
Hoppas jag har lyckats bringa lite klarhet i det hela. Skriv gärna en kommentar om ni håller med eller om ni är av en annan åsikt än mig.
Tillägg: Observera att Nikon D40/D40X saknar inbyggd autofokusmotor. Det innebär att det måste finnas en autofokusmotor inbyggd i objektivet för att du ska få autofokus. I alla nya objektiv byggs dom in, men många äldre objektiv saknar autofokus.
Andra bloggar om: nikon, canon, systemkamera, nikon d70, nikon d40x, canon eos 400d, canon eos 350 och Intressant.
Senaste kommentarer