Okej, här kommer det första riktiga kinainlägget. Som några av er kanske vet har vi spenderat en månad i Mittens rike. Vi skulle först ha åkt till USA, men strax efter att det beslutet var fattat (i höstas) steg dollarn ganska rejält så vi var tvungna att fundera ut ett alternativ. Till sist blev det Kina. Det verkade vara ett intressant land med mycket att se och göra, samtidigt som priserna är väldigt bra. Dessutom har Maries bror varit där en del med jobbet, och det han har berättat verkade häftigt.
En av Kinas nationalsymboler.
Den ursprungliga resplanen såg ut så här: Peking – Lhasa (Tibet) – Chengdu – Yangshou – Shanghai – Peking. Tyvärr var det omöjligt att få tag på tågbiljetter till Tibet, vilket visade sig två dagar innan vi skulle åka, så vi var tvungna att ställa in resan dit. Det är väldigt tråkigt, då det helt klart var en av höjdpunkterna och allt redan var fixat med inresetillstånd, guide, hostel samt flygbiljetter därifrån. Kina har ett minst sagt knöligt system när det gäller att köpa tågbiljetter. Man kan inte köpa dem via nätet, utan de kan bara köpas via tågstationerna eller resebyråer. De finns heller inte tillgängliga förrän fem dagar innan avgången (eller tio dagar som fallet var med biljetterna till Lhasa, vilket vi inte visste då). Dessutom måste man köpa biljetterna via den stationen som tåget avgår ifrån. För att göra det hela lite extra spännande är det i princip ingen på stationerna som pratar engelska. Som tur är brukar man alltid kunna få hjälp av hotellet eller hostelet när det gäller biljettbokningar.
Att resa till Tibet är inte heller helt okomplicerat, och det kräver en del förberedelser. Det är ett väldigt känsligt område för Kina, och därför vill myndigheterna ha koll på vem som åker dit och vad de gör där. För att åka från Kina till Tibet och sedan tillbaks till Kina behövs ett så kallat double entry-visa som tillåter återinträde till Kina. Man måste även ha ett inresetillstånd till Tibet. För att få tillståndet måste man ha boende bokat och en guide. Kina kan ändra inresevillkoren hur som helst, när som helst vilket hände oss. På väg till Arlanda fick jag ett mail från guiden som berättade att Kina precis ändrat inresevillkoren till Tibet. Nu är man tvungen att ha en guide med sig hela tiden, man får med andra ord inte ta ett steg utomhus utan att guiden är med. Bryter man mot de reglerna kan man själv och guiden få rejäla böter. Detta gjorde att priset för guiden ökade rejält. Tidigare hade vi kommit överens om att han skulle guida oss några timmar under två dagar, men nu skulle vi behöva guide i ungefär 15 timmar om dagen under tre heldagar plus två halvdagar. Dock blev det ju ingen resa, så vi behövde inte lägga ut de pengarna.
Kina jobbar hårt med kontroll av turister och de egna medborgarna. Efter kravallerna i Ürümqi, där över 160 människor dödades, spärrades Facebook och Twitter samt flera bloggtjänster. De var fortfarande blockerade då vi lämnade Kina tre veckor senare.
Hur som helst, vi var tvungna att revidera resrutten, så den såg ut så här till slut: Peking – Chengdu – Yangshou – Shanghai – Qingdao – Peking. Resan skulle ske med tåg mellan samtliga städer borsett från streckan Chengdu – Yangshou där vi skulle flyga istället. Fördelen med tåg är att man ser mycket av landet och att det är ett billigare och miljövänligare alternativ till flyget, även om den mesta elektriciteten kommer från kolkraftverk. Nackdelen är såklart att det tar längre tid.
Då resan var ganska lång hann jag ta en hel del bilder, 1054 stycken för att vara exakt. Alla är självklart inte bra, så jag kommer sålla och radera ganska hårt. Då bilderna är tagna i raw-format måste de även redigeras lite. Det tar tid, så jag kommer att skriva ett blogginlägg för varje stad vi var varit i. Självklart kan det komma att dyka upp fler bilder allt eftersom i egna inlägg också. Skriv gärna och kommentera inläggen, både texterna och bilderna.
Senaste kommentarer